Herdekulturen på Stora alvaret

  • Foto: Stefan Svenaeus
  • Foto: Stefan Svenaeus

Under tidig medeltid, i samband med radbyarnas anläggande, uppstod en herdekultur på Stora alvaret. Bönderna i en by skrev avtal med en person om att denne skulle valla deras gemensamma djur, oftast får, ute på alvaret. Fårvaktaren var ofta personer i små omständigheter, vanligen en man, men även kvinnor, flickor och pojkar kunde anlitas. Ersättningen var i form av olika naturprodukter eller rätt att bruka någon liten åker eller ta ris. Fårvaktaren bodde oftast på malmen i byn.

Fåren vaktades oftast mellan början av våren till sen höst. Tidigt på morgonen samlades byns får ihop och drevs ut på alvaret. Under dagen höll han uppsikt över fåren och höll samman flocken. Till sin hjälp hade han en herdestav som han kastade mot får som var på väg bort från flocken. På kvällen drevs fårflocken tillbaka till byn och in i respektive gård. Ofta hade fårvaktaren bisysslor under vaktandet som att sticka vantar och strumpor.

Vid dåligt väder sökte man gärna skydd  i vaktarkojorna. Rester av dessa finns ännu kvar och är det enda som minner om denna herdekultur. De kan vara kvadratiska, rektangulära, halvcirkelformiga eller tresidiga, vanligen mellan 1 och 4 m. Den vanligaste storleken är 2 X 2 m.

Foto: Stefan Svenaeus

Den hade inget tak. Åt ett håll fanns en öppning. Ibland var de byggda i gravrösen och ibland mot ett större block. De var som regel byggda av kalkstensflisor. Uppskattningar om dess antal på Stora alvaret pekar på att det finns minst 100 st kvar. Du kan se exempel på några här.

Till herdesystemet hörde också systemet med öronmärkning av djur. Varje gård hade sin speciella märkning. I sockenboken för Gräsgård finns en beskrivning av detta märkningssystem

Efter utmarksdelningen minskade herdesystemet i betydelse, men fanns kvar viss omfattning ännu i början av 1900-talet. 

Källa: Länsstyrelsen i Kalmar län, Vägar och vaktarkojor 1999 (1999:1)

Allt på Öland 2021. Utvecklad av Tegelwebb