Stenkusten

Kuststräckan mellan Äleklinta och Horns udde är en Ölands största sevärdheter. En liten grusväg slingrar sig fram ovanför havet på landborgskrönet. Utefter vägen kan man hitta välbevarade sjöbodar, rester från gammal stenindustri, pågående stenbrott och gravfält. Utmed vägen finns stenbrott i strandlinjen med stora mängder skrotsten.

Här finns därför ett historiskt landskap med så kompletta kulturmiljöer att de tillsammans mycket bra belyser de näringar som präglat utvecklingen på norra Öland: boskapsskötsel, fiske/sjöfart och stenbrytning. Större delen av Stenkusten har traditionellt varit betesmarker och hävdas fortfarande till största delen genom bete. Detta är den viktigaste orsaken till att kustmiljön ännu är så öppen. Utmed Stenkusten finns egentligen ingen traditionell bostadsbebyggelse. Eftersom markerna är magra och tidvis även översvämmade, har det varit svårt att bedriva ett lönsamt jordbruk här. Därför hittar man den egentliga bybebyggelsen först längre in på ön. Den traditionella bebyggelse som finns utmed kusten utgörs istället av bodar och magasin med koppling till verksamheter till sjöss. Sjöbodarna förekommer både som enstaka fritt liggande byggnader och som grupperingar i hela sjöbodsmiljöer. De är vanligtvis byggda i lokal stil av kalksten och förbundna med de byar som de tillhör med hjälp av tvärgående vägar.

Stenhantering har förekommit utmed kusten sedan medeltiden och spår efter denna verksamhet präglar hela området. Detta är orsaken till att området även kallas för Stenkusten. Utmed hela kuststräckan slingrar sig en väg från vilken man väl kan uppleva både det speciella kulturlandskapet och den storslagna havsutsikten. Då vägen haft sin största betydelse för lokala förbindelser snarare än för genomgående trafik, har den ännu kvar sin naturliga anpassning till landskapets topografi.

Längs vägen finns talrika fornlämningar i form av husgrundsområden och gravar. Enstaka bronsåldersrösen förekommer, nämnas kan bland annat Bruddesta rör och Blå rör vid Korntorp. Sammantaget visar fornlämningsmiljöerna att även den karga stenkusten har haft en bebyggelse här från åtminstone slutet av äldre järnålder. Byarna i närheten kan ha ägnat sig åt varierade sysslor där bland annat fisket har spelat en stor roll. Det kan också vara så att de gravfält som ligger nära stranden kan representera en befolkning som specialiserat sig sjönäring/seglation. Många av fornlämningsmiljöerna förekommer ofta i anslutning till de platser som i historisk tid utgjort de viktigaste hamn- och fiskelägena.

Utmed vägen finns välbevarade sjöbodar vid Hornsudde, Gillberga, Jordhamn, Bruddesta och Äleklinta. Vid Hornsudde finns en vårdkaseplats, knutet till ett stenrör som fortfarande är bevarat. Stenröret har även fungerat som sjömärke och är markerat på ett sjökort från 1792.

Källa: Länsstyrelsen i Kalmar län

Se platser om Stenkusten i AllPåÖland