Från fyrbåken på höjdryggen har man en storslagen utsikt ut över det glittrande Östersjön och från de öppna betesmarkerna kommer på försommaren en mild vaniljliknande doft av blommande getväppling och backtimjan. Detta är en pn plats som gjord för en utflykt! Här finns parkering med torrtoalett. I betesmarkerna finns ungefär 15 000 meter stenmurar lagda efter enskiftet 1811 som fortfarande underhålls.
Markerna har nyttjats som betesmark under flera århundraden och utgör ett fint exempel på de för östra Öland så typiska strandängarna. På Högenäs udde, eller orde som är det öländska ordet för udde, finner man alvarlika välbetade torra gräsmarker med enbuskar. Här och var växer även träd av oxel samt snår av nypon och slån. Tovsippan har en rik, men lokal förekomst i området. Orkidéerna S:t Pers nycklar och Adam och Eva blommar rikligt under våren.
Adam och Eva
I de lägre partierna har tuviga fuktiga gräsmarker bildats. Här växer den rödlila majvivan samt rikligt med orkidéer: johannesnycklar, brudsporre, honungsblomster, flugblomster och ängsnycklar.
På sjömarkerna finns en värdefull svampflora med flera sällsynta arter, bland annat stäppröksvamp, dvärgjordstjärna, gråbrun sammetsmusseron och rotmusseron.
Högst uppe på "orden" står en månghundraårig, tre meter hög, fyrbåk byggd av sten. Därifrån har man en härlig utsikt över Östersjön och kustlandet. I norr ser man Källa ödekyrka och Högby fyr. Fyrbåkar och vårdkasar har ibland tänts utmed den svenska kusten för att signalera fara och vårdkasarna har sina rötter i förhistorisk tid, 500–600-talet e. Kr. Fyrbåken är uppförd av både kalksten och granit.
Naturreservatets storlek: 122 ha, beslutsår: 1972. Syfte: bevara en för Ölands ostkust karakteristisk naturtyp med i havet utskjutande strandvallar och omkringliggande betespåverkade gräsmarker. Området ingår i EU:s ekologiska nätverk av skyddade områden, Natura 2000.
Källa: Länsstyrelsen i Kalmar län (Natur och Kultur på Öland 2001 Område N36e)
Öppna reservatskartan i fullformat i desktop
På våren är det gott om tättingar, vadare och änder i området. Den södra viken är bäst för vadare och änder, och när vattnet är lågt är detta en utmärkt rastlokal för både Tringa- och Calidrisvadare. På senare år har under våren stora mängder med gäss rastat i området kring Högenäs.
På hösten är udden också en bra sträcklokal för sjöfåglar. I den bård av havssäv som kantar de båda vikarna sitter ofta dvärgbeckasiner och trycker.
Dvärgbeckasin
Om det är isfritt på vintern är båda lokalerna intressant. Ute till havs ligger då gott om dykänder och vitfågel. Vitnäbbad islom är tillfällt sedd.
Källa: Ölands fågellokaler, Ölands ornitologiska förening
Udden är tio meter på sin högsta punkt och anses vara en av de vackraste och mest välutvecklade av de nordöländska höjdryggarna. De ingår i en hel serie med ryggar i nordvästlig-sydostlig riktning, som ger kusten dess flikiga karaktär. Denna flikiga kust har antagligen bildats under den senaste istiden. När isen rörde sig över underlaget ansamlades morän på de ställen där det fanns ett underliggande hinder. Isen tvingades då häva sig för hindret, och framför och bakom detta avsattes moränjord. En sådan bildning kallas drumlin. Ordet kommer från engelskans ”drum” och betyder ”långsmal ås”. Ölänningen kallar dessa uddar ”ordar”. På udden finns även gamla strandvallar som visar Östersjöns tidigare strandlinjer.
Källa: Geopark Öland
Naturtyper: naturbetesmarker med torra kalkrika gräsmarker, torra-friska enbuskmarker, fuktiga blåtåtel- och älväxingtyper samt periodvis översvämmade havsstrandängar.
Speciella arter: fältvedel, kattfot, majviva, Adam och Eva.
Säsong: maj-juli
I denna karta ser du växtlokalerna som beskrivs i En guide till Ölands växtvärld från Ölands Botaniska Förening:
Markerna vid Högenäs Orde är fina orkidémarker. Här finns Adam och Eva, Sankt Pers nycklar, honungsblomster, krutbrännare, flugblomster, ängsnycklar, tvåblad, johannesnycklar och brudsporre.
Allt på Öland 2025. Utvecklad av Tegelwebb Drivs på server från MEBO