Kyrkhamn

Medeltida fiskeläge

Kyrkhamn var Ölands förnämsta fiskeläge under medeltiden, beläget vid södra udden. När sillen gick till var här ett myllrande samhälle av människor. 

Sillen är en fisk som då och då förekommer i stora mängder, s k "sillperioder". Den var under medeltiden en eftertraktad proteinkälla och var en viktig internationell handelsvara. När det inte var tillåtet att äta kött under katolska tidens fasteperioder var sillen en utmärkt ersättning. Kyrkan drev in en särskild sillskatt. Under sillens lekperioder på hösten strömmade många människor till för att tjäna en slant. Som mest kunde 900 fiskare finnas här samtidigt. Världsliga stormän och kloster hade därför stora intressen här nere.

Fiskeläget nämns första gången i skrift 1447 som Kyrkio hamn, då Vadstena kloster erhåller en gård som räntar 200 fiskar årligen. Linné skriver på 1740-talet att "fiskeläger voro på denna holme i myckenhet, på den tiden sillen gick årligen till desse stränder".

Nära de sjöbodar som man ser i dag på väg ner mot fyren Långe Jan, finns rester av husgrunder. De representerar en yngre period av Kyrkhamn än de grophus som finns längre söderut.

För att människorna vid Kyrkhamn skulle ha nära till en gudslokal fanns här ett kapell, S:t Johannes kapell. 

Källa: Länsstyrelsen i Kalmar län

Heliga Birgittas likfärd

År 1374 skeppades den Heliga Birgittas kista från Kyrkhamn över Kalmarsund till fastlandet efter att ha förts i land vid Sikavarp på mellersta Ölands östra kust (Kapelludden). Kistan hade då förts i procession från Rom med målet Vadstena (Dick Harrison i Svenska Dagbladet 2015).