Råglosta

Vetenskapligt namn: Bromus secalinus

Förekomst: Sällsynt

Råglosta var i äldre tid ett besvärligt ogräs i rågåkrar. Den har följt människans odling sedan stenåldern. Moderna odlingsmetoder har gjort arten mycket sällsynt och den förekommer idag regelbundet endast på Öland och Gotland och är i övrigt mer eller mindre tillfälligt förekommande, till exempel i åkrar med råg, främst höstråg, som planterats som viltfoder.

På Öland kan man se den i Karums naturreservat där man använder utsäde med utrotningshotade åkerogräs.

Råglosta är ett ganska storväxt, ettårigt gräs. Stråna är upprätta och kan bli upp till en meter höga. Arten blommar i juni-juli. Vipporna är ganska stora och yviga, med långa vippgrenar som var och en oftast har ett småax. Småaxen är en till två centimeter långa, Vid mognaden blir vippan lutande.

Råglostan skiljs från luddlostan på sin mycket större och glesare vippa med tillplattade småax.

Råglosta har ingen fröreserv i marken och är därför beroende av att hela tiden spridas med nytt utsäde för att kunna gro.

Den kunde förr utgöra så mycket som 25 % av skörden i en rågåker. Man hade faktiskt inte så mycket emot den eftersom den av många sågs som en garanti mot missväxt och svält. Råglostan trivdes bra under blöta år medan rågen gav sämre utdelning, varför detta ledde till att folk förr trodde att rågen omvandlades till råglosta.

På Öland kallas den tader

Arten var tidigare så vanlig att man till och med gjort försök att använda den som färgväxt. Bröd bakat av mjöl med råglosta var svårt att jäsa och blev mörkt och beskt. Anledningen till den mörka färgen uppges vara en sotsvamp som angripit råglostan. De som var ovana vid brödet kunde drabbas av yrsel och huvudvärk. Efter att bättre frörensning införts har råglostan fortsatt att användas till djurfoder, särskilt höns åt den gärna.

Släktnamnet Bromus kommer av grekiskans bromos som var namnet på havre hos Theofrastos (300 f. Kr.).

Råglosta hittar du på följande platser:

• Karum