Guckusko

Vetenskapligt namn: Cypripedium calceolus

Förekomst: Sällsynt

Guckusko växer halvöppet på frisk-fuktig, kalk- och mullrik mark, helst med ytligt och rörligt grundvatten. De fåtaliga lokalerna på dagens Öland utgörs av luckor i rikare ädellövskogar, en trädrik slåtteräng och i kanten av en kraftledningsgata. Samtliga lokaler bedöms ligga på gammal inägomark (f.d. lövängar). 

Guckusko var förr spridd på Öland och på flera lokaler fanns den fortfarande kvar på 1960-talet. Möjligen finns någon utplanterad förekomst bland de äldre uppgifterna. Plantor som tagits från Jämtland sattes under 1960-talet ut innanför Hagudden, Böda och fortlevde några år.

Guckusko har de senaste decennierna minskat kraftigt och frågan är hur länge den kommer att kunna räknas till den öländska floran. Främsta orsaken är att lövängsbruket upphört och därmed har de brynmiljöer där guckusko växte påtagligt minskat. I nuläget finns orkidén i tre socknar men ingen av lokalerna hyser någon livskraftig population. I stället krymper förekomsterna kontinuerligt och dessutom blommar de inte årligen. Utdikningar, igenväxning och uppodlingar har gått hårt åt de öländska förekomsterna. Även ökad beskuggning har gjort att den försvunnit från en sentida lokal. Den extremt torra och varma sommaren 2018 medförde att ingen planta orkade blomma följande år. Dagens hårda besökstryck på de få återstående lokalerna att marken runt jordstammarna trycks ihop vilket kraftigt försvåra spridningen av orkidén.

Guckosko är gammal och bofast på Öland.

Namnet Cypripedium betyder kärleksgudinnans sko. Kypris är ett annat namn för Afrodite (Venus). Calceolus betyder toffel. 

Guckusko är den enda av våra orkidéer som inte sprider sitt pollen med pollinier utan i stället finns pollenet samlat i en slags "smet". Främst är det solitärbin som pollinerar arten och guckusko avger samma feromoner som finns hos vissa sandbin, släktet Andrena. Insekter lockas in i den toffelformade läppen, vilken har glatta väggar och uppvikta kanter för att hindra dem att ta sig ut samma väg. Istället leds de först förbi pistillen som fångar upp det pollen som de haft med sig och sedan mot två små trånga öppningar där ståndarna sitter. När insekten sedan tränger sig ut genom öppningen pressar den sig mot ståndarknapparna så att nytt pollen fastnar på dess kropp. De insekter som är för svaga eller för stora för att tränga sig ut blir ohjälpligt instängda inne i blomman och svälter ihjäl.

Liksom andra orkidéer har guckusko ett komplicerat samarbete med underjordiska svampar. För att ett frö ska gro måste groddplantan parasitera på en svamp. När sedan orkidén har etablerat sig och de gröna bladen börjat producera sockerarter övergår växten till ett samarbete där båda parter gynnas.

Alla Sveriges orkidéer är fridlysta

Källa: Ölands Flora (Ölands Botaniska Förening 2024) och Nyttans växter (Kerstin Ljungqvist 2016)