Revfingerört

Vetenskapligt namn: Potentill reptans

Förekomst: Allmän

Det viktigaste ekologiska kravet som revfingerörten ställer på sin växtplats är att marken skall vara relativt fri från vegetation, helst helt frilagd. Frispolad mark vid havet, tångvallar och alvarvätar är exempel på sådana ståndorter. Miljön är frisk till fuktig och i allmänhet näringsrik. Revfingerörten är även starkt kulturgynnad och växer på t ex vägslänter, dikeskanter och trampfläckar i betesmark.

Förökningen sker effektivt med långa rödaktiga utlöpare, som kan slå rot och ge upphov till nya plantor. Bladen är långskaftade, vanligen 5-fingrade och sitter i rosetter som utgår från växtens jordstam eller utlöparnas leder.

Revfingerörten är ursprungligen eurasiatisk men är nu spridd i stora delar av världen.

Källa: Ölands och Gotlands Växtvärld (Ekstam m fl)

Revfingerört var förr flitigt anlitad mot allehanda åkommor och ansedd som ett riktigt undermedel. Den har nyttjats vid diarréer, feber, tandvärk, stenlidanden, hudåkommor och allehanda sår, svullnader och infektioner. Jordstammen innehåller rikligt med garvämnen och har därför sammandragande och sårläkande verkan. Ett avkok på jordstammen kan användas som gurgelvatten vid inflammerade slemhinnor i munnen. 

Källa: Nyttans växter (Kerstin Ljungqvist)

Blomning enligt Artportalen