Skogslök

Vetenskapligt namn: Allium scorodoprasum

Förekomst: Tämligen allmän

Skogslöken odlades förr som köksväxt. Man ser den ofta intill gårdar, efter vägar och på platser som för länge sedan haft bebyggelse. Arten växer på frisk till fuktig, näringsrik, väl neutraliserad mull i ängsskogar och lövbuskage. Den växer också på högt uppkastade driftvallar efter kusten. Den har på försommarens friskt gröna, platta blad. Dessa vissnar senare på sommaren i samband med blomningen. Blomställningen har talrika, små, runda, mörkbruna groddknoppar och endast ett fåtal röda blommor. I Sverige finns skogslöken främst efter kusterna i de södra och mellersta delarna. Sin huvudutbredning har den i östeuropeiska lövskogsområden.

Källa: Ölands och Gotlands Växtvärld (Ekstam m fl)

Kallas även vild purjolök och på Öland och Gotland kajp eller kajpar (även stavat kaip eller kaipar). I Bohuslän har man sagt kep. Det är ur denna lök som den odlade purjolöken anses ha utvecklats. Skogslöken har tidigare odlats och var mycket populär som köksväxt under 1700- och 1800-talen. Den underjordiska löken liknar vitlök men smaken är mildare. Bladen kommer tidigt och kan skördas redan i april. De har ganska stark smak och kan användas på samma sätt som både gräslök och purjolök. Frampå sommaren vissnar bladen och löken blommar med violettrosa blommor. Blandat med blommorna kommer små minilökar, groddknoppar. Även dessa små lökar kan ätas. 

Källa: Nyttans växter (Kerstin Ljungqvist)