Getapel

Vetenskapligt namn: Rhamnus cathartica

Blommar mellan vecka 20 och 26.
Blomningstiden är ungefärlig och kan variera mellan åren

Förekomst: Allmän

Getapel är en buske eller ibland ett träd, upp till 5-6 meter högt. Den växer i solvarma lägen på torr, främst kalkrik mark av skiftande slag. Den är vanlig i karstområden på buskrik alvarmark, utefter stenmurar vid åkrar och vägar och i busk- och skogsbryn. I skuggan av uppväxande träd trivs den sämre.

De täta buskarna är beväpnade med vassa tornar i grenspetsarna. De glänsande bladen är motsatta och brett ovala med fintandad kant. Lägg märke till de två till tre paren tydliga sidonerver, som gör getapeln lätt att känna igen.

Blomningen sker vid midsommartid med gröna oansenliga blommor. Växten är skildkönad, dvs han- och honblommor sitter på skilda buskar. Frukten är klotrund och som mogen helt svart.

Det är en gammal, bofast växt på Öland, ganska jämnt spridd över ön. I Sverige finns getapeln i de södra och mellersta delarna. Världsutbredningen omfattar främst Europas och västra Asiens tempererade och södra delar.

Den kallas även vägtorn. Linné kallade växten för vigeltorn.

Getapelns bär är beska och giftiga. Den är släkt med brakved och har liknande medicinsk verkan. Bären är mycket starkt laxerande och bör endast ges till vuxna och då med stor försiktighet. Felaktig dosering kan orsaka kräkningar och svåra magsmärtor. Artnamnet cathartica betyder renande, laxerande. Getapeln har även använts mot vattusot (ödem), gikt och hudutslag.

Getapelns bark och frukter ger utmärkta gula och röda färger vid växtfärgning. Av den urpressade fruktsaften beredde man förr ett grönt färgämne som kallades saftgrönt, Vert de Vessie. Det användes främst av konstnärer men även för att färga konditorivaror. Veden är hård och vackert tecknad. Den passar bra till intarsia och svarvning.

Getapel hittar du på följande platser: