Vikingatiden på Öland

Vikingatiden, 800 - 1050 e.v.t., var slutet på järnåldern. Under denna tid började man från svensk sida söka sig österut för handel eller plundring eller bådadera. Säkerligen deltog ölänningar i dessa resor på de ryska och polska floderna. Vissa kom ända ner till Miklagård, idag Istanbul.

På runstenen vid Gårdby kan man läsa "Härtrud reste denna sten efter sin son Smed, en god dräng. Halvboren, hans bror, sitter i Gårdarike". Gårdarike var det som idag heter Ryssland

De flesta ölänningar stannade kvar och började alltmer bruka jorden så att detta till slut blev en basnäring i stället för boskapsskötsel som varit dominerande tidigare.

Handeln blev viktig och en av den tidens största handelsplatser i Sydskadinavien var Köpingsvik. Gravfälten runt Köpingsvik tyder på en stor befolkning.

Fynd från utgrävningar är kopplade till hantverk, som järn- och bronssmide. Fynden av silvermynt, vikter och vågar visar att handel förekommit. En persisk bronskanna pekar på långväga kontakter. I den långgrunda Köpingsbukten kunde vikingaskeppen, de mindre kallades snäckor, dras upp. 

Bebyggelsen har varit lokaliserad till hela ön med ett kärnområde mitt på östkusten. Den största hamn och handelsplatsen var Köpingsvik. Andra viktiga hamnar var Kyrkhamn vid Ottenby och Sikavarp vid dagens Kapelludden på östsidan.

Sikavarp

Under 1000-talet e.v.t. restes många runstenar. Vid Köpingsvik finns Tings flisa från denna tid. Karlevistenen, Ölands mest kända runsten, är sannolikt från 900-talet. Den är rest över en dansk hövding, Sibbe den vise. Kanske dog han i slaget vid Fyrisvallarna (980-talet e.v.t.) när Styrbjörn Starke med dansk hjälp angrep sin farbror Erik Segersäll.

Vikingatiden innabar en etablering av den kristna tron. På runstenen vid Bjärby kan man läsa att "Härfrid och Vidbjörn lät resa sten efter Fastulf, sin fader. Siglaug lät resa efter sin make. Han är begraven i kyrkan.", alltså den nya kristna kyrkan. En riksbildning var även på gång. Anläggandet av Borgholms kastal, som senare byggdes ut till Borgholms slott, sammanfaller med anläggandet av borgar och befästningskyrkor utmed östersjökusten, som sannolikt organiserades av en centralmakt.

Silver var vikingatidens främsta smyckemetall. På Öland har hittats cirka 50 silverskatter från vikingatid fram till ca år 1200. I Skarpa Alby har den största silverskatten hittats: 2000 arabiska silvermynt, fyra ryska spiralringar och två inhemska halsringar i silver.

Många gravfält på Öland har använts under denna tid, t ex ett av de största: Ottenby gravfält.

Ottenby gravfält

Källa: Länsstyrelsen i Kalmar län och Ölands guldålder, Gunnar Aldestam