Foto: Stefan Svenaeus 2013Bertil Palm - I boken Algutsrum - En sockenbeskrivning (1984)
Högst uppe på Ölands västra landborg, vida synlig för seglaren på Kalmarsund, tronar Algutsrums kyrka, en av Ölands största och medelpunkten i urgammal kulturbygd. Med de orden börjar den «gamla» algutsrumsboken av år 1949, och de må också inleda den nya.
Algutsrums kyrktorn har stått som bygdens vårdtecken genom århundradena, det smäckra medeltidstornet liksom det nuvarande stora och dominerande. Från dess altan, drygt 70 meter över sundets yta, ser man vid klart väder ut över stora delar av mellersta Öland, söderut långt ner mot Stora alvaret och västerut över en vid sträcka av smålandslandet, Kalmar stad och Ölandsbron, som i detta perspektiv lik ett enormt storsjöodjur kröker rygg ur det glittrande sundet.
Landskapet
Men landborgen, den höga ledlinjen genom västra Ölands socknar, bildar själv en skön utsiktsaltan, som ger rymd och karaktär åt landskapsbilden. I socknens norra del, från det forna gränsmärket Ihulte stenar och fram till Porskärr, faller den brant ner mot Strandskogens tallplanterade sandhedar, som längre ner övergår i odlade stråk och lövskogsdälder. Närmare sundet kring Saxnäsgårdarna sträcker sig ett barrskogsbälte med inslag av tät granskog kring den postglaciala strandvall som geologerna kallar Littorinavallen.
I socknens södra del blir landskapsbilden en annan. Här är landborgen överallt odlad och sänker sig i en mjuk sluttning mot Algutsrumsbyns och Möllstorps bördiga gärden och lundar.
Ute i sundet ligger några låga holmar, utanför Saxnäs Nordmannen och Nordmansskär och längre söderut de båda Kalvholmarna, som sedan urminnes tid tillhört Algutsrums kyrka.
Områdena nedanför landborgen är sent odlade. I sin norra del var de ännu på 1700-talet en enda skogklädd utmark, och även kring Möllstorp var åkerarealen helt ringa. Socknens urgamla odlingsbygd finner man i stället på mittlandsplatån öster om landborgen. Kring en öppen slätt av kalkrik men grund moränjord öster om kyrkan ligger de gamla byarna i en oregelbunden krans, och bortom dem vidtar mittlandets karakteristiska mosaik av åkrar, lundar och fuktängar. Två grusåsar drar i väst-östlig rikning över mittlandet. Den ena går från det tallskogsklädda Idehultet förbi gården Kärr till Övetorp, den andra från Törnbotten till trakten söder om Jordtorps by. Den vackra Jordtorpsåsen med sina forntida gravfält når vid sin avslutning i öster 52 m ö h, en märklig höjd så långt inne på ön.
Jordtorpsåsen
Det sydöstra sockenhörnet bortom Jordtorpsåsen upptas till större delen av med snårig lövskog igenvuxna gamla betesmarker, vidsträckta hässlen och sankmarker. Helt nära gränsen mot Norra Möckleby reser S:t Knuts kapellruin sina gavlar och Gråborg sin väldiga ringmur, fantasieggande minnesmärken från en längesen glömd storhetstid.
Gråborg
Med en ytvidd av 39 km2 hör Algutsrum till de medelstora ölandssocknarna. Av arealen är i dag ungefär 36 % åker och 43 % skogs- och hagmark av skiftande slag. De många förhistoriska husgrunderna, stensträngarna och gravfälten vittnar om en rik och väl spridd bebyggelse på mittlandsområdet under den äldre järnåldern. Så långt tillbaka i tiden går emellertid inte de nuvarande bebyggelsenamnen i socknen.
Bebyggelsenamn
Inte mindre än fem av bynamnen har slutleden -torp, en namntyp som i regel anses ha tillkommit i vikingatidens slutskede och ett stycke in i medeltiden. De tyder på en betydande expansion och omreglering av odlingsbygden under dessa perioder. Ofta betecknar dessa torpnamn «avgärdabyar», som växt upp i närheten av gamla moderbyar och i en del fall rent av övertagit och ersatt dessa. I den gamla moderbyn Hässleby blev sålunda de flesta gårdarna på ett tidigt stadium flyttade till Holmetorp, som växte upp till en av socknens största byar. På Hässleby marker tillkom under medeltiden också den ensamliggande gården Stora Hult och ännu senare Lilla Hult.
Socken- och bynamnet Algutsrum, som under medeltiden skrevs Asgudzrum, anses innehålla mansnamnet Asgöt, medan slutleden -rum tolkas som ett genom röjning uppkommet öppet område. Vi kan tänka oss Asgöt som en vikingatida storbonde, som här byggde sin gård och fick sitt namn förevigat i bynamnet. I dag uttalar väl de flesta Algutsrum helt skriftenligt, men på gammal hederlig öländska säger man Alljesromm.
Algutsrums härad
Algutsrum har gett namn åt det härad, som från slutet av 1600-talet sträckte sig på västsidan från Glömminge i norr till Mörbylånga i söder men tidigare slutade i Vickleby. Enligt docent Sölve Göransson har södra delen av Öland under den äldre medeltiden varit indelad i mycket små härader, som vartdera synes ha omfattat 80 attungar (ungefär detsamma som hemman) och förmodligen varit enheter inom ledungen, d v s de forna sjömilitära uppbåden. Algutsrums härad hade emellertid i sin tidigare omfattning nästan dubbelt så många attungar som dessa små härader, varför det är troligt att det var sammanslaget av två ursprungliga härader, vilkas namn och närmare gränser man nu inte känner. Häradets sigill visade ett ekollon med omskrift.
Åker och befolkning
Algutsrums socken hade i mitten av 1600-talet 34 1/2 hemman, vilket kan jämföras med 40 i Glömminge och 45 1/2 i Norra Möckleby. Hela socknens åkerareal anges på bykartorna från 1682 till ungefär 320 tunnland, d v s knappt niondedelen av arealen i dag. Åkrarna låg på den tiden ännu som små öar i de vidsträckta ängsgärdena. Exakta folkmängdsuppgifter finns först från 1749. Då hade Algutsrum 354 invånare, medan Glömminges folkmängd uppgick till 486 och Norra Möcklebys till 557, för att åter göra jämförelsen med grannsocknarna i norr och öster. Siffran för Algutsrum är förvånansvärt låg även i jämförelse med andra ölandssocknar och beror möjligen på en tillfällig folkminskning. Från slutet av 1750-talet ökade emellertid befolkningen snabbt och uppgick redan 1760 till 590 inv för att 1780 ha stigit till 723. Sistnämnda år hade Algutsrum gått om båda de nyss nämnda grannsocknarna.
Folkökningen under senare delen av 1700-talet var särskilt stor i socknarna på mellersta Ölands västsida, från Högsrum och ner till Torslunda, och inte minst då i Algutsrum. Den berodde liksom på andra håll på en fortgående hemmansklyvning parallellt med att mycken ängsmark nu odlades upp till åker, men framför allt på att inhysesfolk av olika kategorier under denna tid bosatte sig i dessa trakter i långt större utsträckning än på östra Öland. Flera kofferdikaptener, sjöfolk av lägre grader och en del militär personal blev också bofasta i socknen. I Algutsrum tillkom dessutom några helt nyodlade hemman på tidigare utmarker, nämligen Saxnäs, Rosenborg och Porskärr, senare en tid kallat Ulricedal.
Den stora utmarksdelningen i början av 1800-talet tillförde byarna åtskilligt med ny odlingsbar jord och bidrog till en ny snabb folkökning under de följande årtiondena. Särskilt betydelsefullt blev utskiftningen i tolv lotter av den vidsträckta kronoparken Strandskogen inom Glömminge och Algutsrums socknar år 1820. Dessa lotter såldes och uppodlades efterhand och uppdelades i ett stort antal småbruk, som här kallades parker.
Kring kyrkbacken med den 1781 inrättade marknadsplatsen bosatte sig under 1800-talets lopp en hel rad hantverkare, och senare etablerades där också flera affärsrörelser. Marknaderna och torgdagarna samlade mängder av folk och gjorde platsen attraktiv för olika slags företagsamhet. Socknens folkmängd, som 1810 uppgick till 753 personer, hade år 1830 ökat till 981 för att 1880 nå sin kulmen med jämnt 1 200 invånare. Efter enstaka förebud satte den stora emigrationen på 1880-talet in här som i alla andra ölandssocknar, och samtidigt skedde en avsevärd utflyttning till städer inom landet. Vid sekelskiftet 1900 hade folkmängden redan sjunkit till 889 och 1920 till 731.
Därefter stabiliserades invånarantalet ett tjugotal år, men efter 1940 började en ny hastig folkminskning, som kulminerade på 60-talet. Jordbruken slogs nu samman i större brukningsenheter, flera hantverks- och handelsrörelser upphörde, skola och poststation drogs in och ungdomen flyttade bort. År 1971 nådde folkmängden ett bottenläge med endast 468 personer kyrkskrivna i församlingen. Men då vände utvecklingen med en gång. På hösten 1972 stod Ölandsbron färdig. Med brofästet placerat vid Möllstorp kom Algutsrum att ligga på bekvämt pendlaravstånd till Kalmar. I den inflyttningsvåg som omedelbart följde blev visserligen Färjestadens samhälle den största mottagaren, men också i Algutsrum kom snart en omfattande nybebyggelse igång, i första hand med ett större villaområde öster om skolan. Det har år 1984 utvidgats med ett ännu större nybyggnadsområde norr om kyrkan, dit nu också vägförvaltningen flyttat sin vägstation. Efter ingripande från hembygdsföreningen fick det nya området gatunamn med anknytning till socknens historia och minnesvärda personer, en icke oviktig detalj när det gäller att bevara en bygds traditioner. Tack vare inflyttningen hade socknens folkmängd redan 1977 åter stigit till 678 personer och var vid slutet av år 1984 uppe i 871. Algutsrum har alltså samma invånarantal nu som vid seklets början, men den sociala strukturen är i högsta grad förändrad. Då var socknen en bondebygd, rik på småbruk, hantverkare och lokal samhällsservice - i dag blir den mer och mer en bostadsort för människor som har sitt arbete och sin försörjning utanför dess gränser.
Bebyggelse
Algutsrum uppvisar i dag en ganska brokig blandning av gammal och ny bebyggelse. Äldst av alla hus i socknen är den solida sockenstugan av vitputsad kalksten på marknadsplanen. Enligt traditionen skall den vara uppförd omkring år 1650 under drottning Christinas regering. Av byarna har Törnbotten och Borg bäst bevarat sin gammaldags öländska prägel med kringbyggda gårdar och vasstäckta ladulängor. På inte så få gårdar finner man vackra mangårdsbyggningar från tiden 1850 - 80, men flertalet boningshus på gårdarna är byggda kring sekelskiftet 1900. De båda Saxnäsgårdarna har herrgårdsmässiga tvåvånings karaktärsbyggnader. På Norra Saxnäs och i en gård i Hässleby finns rum som är prydda med väggmålningar av den kände bygdemålaren Nils Johan Jonsson från Glömminge Sand. Den enda kvarstående halvannanvånings parstugan i socknen är den vackert restaurerade gamla mangårdsbyggningen på Lindberggården i Algutsrums by.
Lindberggården
Av riktigt gamla ryggåsstugor finns nu bara några få kvar, och de något yngre småställena har i de flesta fall blivit om- och tillbyggda under 1900-talet. Ett ganska stort antal småvillor är uppförda på 1930- och 40-talen, framför allt på landborgen vid Hultsberg. Många äldre småställen har blivit fritidsbostäder, och nere vid stranden har två större turistanläggningar kommit till med campingplatser och fritidsbyar, dels vid Södra Saxnäs, dels nedanför Möllstorp, där också turistföreningens servicehus «Träffpunkt Öland» år 1984 byggdes strax invid brofästet. Här är det första stycke Öland resenärerna möter vid sin ankomst, innan de förbi flocken av vackra hästar på Möllstorps gärden åker vidare upp mot landborgshöjden, där de grå väderkvarnarna nu som förr tecknar sina vingkors mot himlen och Algutsrums vita kyrka tronar på sin platå.