Vi alvar

Ett av norra Ölands största gravfält från järnåldern med bland annat ett stort antal domarringar bestående av klumpstenar uppallade på mindre stenkulor, så kallade "hönor på ägg ''. Under historisk tid var det Åkerbo härads avrättningsplats.

Alldeles väster om landsvägen och söder om Källa hembygdsgård ligger Vi alvar. Namnet återgår till byn Vi (1360 i Wj) och brukar namnmässigt tolkas som "helig plats", "offerplats" och är förhistoriskt. Gravfältet är 495 x 400 meter stort och innehåller en hög, ett röse, 25 runda stensättningar, två kvadratiska stensättningar, en treudd, 45 domarringar varav de flesta stenar uppallade på underliggare, ett 30-tal enstaka klumpstenar, likaså uppallade, så kallade liggande hönor, och rester av ytterligare domarringar, cirka 170 ensamliggande klumpstenar, fem resta kalkstensflisor samt en skålgrop.

Gravfältet är välkänt i den arkeologiska litteraturen, kanske främst för sina uppallade stenar som i den magra markvegetationen framträder tydligt även på avstånd. 1936-37 företogs undersökningar med speciell avsikt att en gång för alla klarlägga om de så kallade domarringarna verkligen var tingsplatser så som folktraditionen förtäljde eller om det rörde sig om forngravar. Arkeologen T J Arne kunde efter bland annat denna undersökning säkert påvisa att domarringarna verkligen var förhistoriska gravar. Fynden som framkom i de 18 undersökta gravarna var tämligen rika och bestod bland annat av en silvernål, låsskylt i brons, silverarmband liksom ringar, järnkniv och diverse beslag i skilda metaller och glaspärlor. Dateringen av fynden visar att gravfältet nyttjats under yngre järnålder och kanske till tiden för kristendomens införande och uppförandet av Källa gamla kyrka.

Vi alvar var också platsen för Åkerbo härads avrättningsplats och närmare bestämt till treudden som fortfarande är lätt att identifiera inom gravfältet. Den sista avrättningen skedde 1768 då Karin Nilsdotter, hemmahörande i Gudesjö, halshöggs och brändes för barnamord.

Till gravfältet på Vi alvar finns en legend knuten. Legenden berättar om jättinnan Zechiel som byggt borgen i Högby, där hon även bodde. Zechiel hade en syster på Småland och de beslöt att tillsammans bygga en bro över Kalmarsund. Men projektet misslyckades då en illasinnad person sköt en pil i jättinnan, som då blev både trött och ledsen. Hon satte sig att vila på en stor sten och där hon hade suttit blev det märken i stenen, som sedan kallades för Zechiels sten. Efter en stund fortsatte jättinnan med förklädet fullt av stenar. Plötsligt började Thor åka över himlen och jättinnan blev förskräckt kastade alla stenarna omkring sig och föll död ned. 

Källa: Länsstyrelsen i Kalmar län (K56 i Natur- och Kultur på Öland)