Vetenskapligt namn: Sisymbrium supinum
Förekomst: Allmän
Kalkkrassing är vanlig på Öland men förekommer mindre allmänt även på Gotland. Den har även påträffats i Skåne och andra sydsvenska landskap, men oftast tillfälligt. Den anses vara en urinnevånare på Öland och Gotland. Den växer på fuktig, kalkrik och blottad jord, vid alvarvätar, diken, kalkbrott och liknande. Genom människans landskap i form av stenbrott och grusgropar har den fått en viss spridning.
Den är oftast nedliggande. De flesta bladen sitter i rosett vid basen, de är parflikiga. Kalkkrassing blommar i augusti-september. Blommorna har vita kronblad. Fruktskidorna är något böjda, omkring tre centimeter långa. Den är ettårig och gror på våren.
Kalkkrassing avviker starkt från övriga arter i släktet hamnsenaper (Sisymbrium). Den är mycket lätt att känna igen på de parflikiga bladen, de vita blommorna och de långsmala, utstående frukterna som sitter i vecket av utvecklade stödblad.
Artnamnet supinum kommer av latinets supinare (böja bakåt) och betyder bakåtböjd. Släktnamnet Sisymbrium kommer av grekiskans sisymbrion som var namn på en välluktande växt, troligen någon art ur släktet harmyntor (Satureja) ellermyntor (Mentha).
Kalkkrassing har en mycket begränsad utbredning i världen. Den finns i estniska kalkområden och på strandbankar i några mellaneuropeiska floder. Där har den minskat starkt. Sin största utbredning har den i Sydfrankrike.
Kalkkrassing är fridlyst.
Allt på Öland 2024. Utvecklad av Tegelwebb Drivs på server från MEBO