Örter (utom orkidéer)

Blåeld

Vetenskapligt namn: Echium vulgare

Förekomst: Allmän

Blåeld är vanlig i Sydsverige men förekommer mer sparsamt upp till Gästrikland. Den växer på torr öppen mark, som vägkanter, banvallar och klapperstensstränder. Neptuni åkrar på norra Öland har till exempel en mycket riklig förekomst av blåeld. 

Blåeld blommar i juni-juli med stora blå blommor som sitter i en axlik blomställning. Blommorna är röda i knopp, men blir när de slagit ut himmelsblå, sällsynt förekommer också vita blommor. Blommorna älskas av bin och fjärilar.

Blåelden är inte inhemsk hos oss. Ursprungligen är den från Sydösteuropa och Västasien. Den är under stark spridning i Sverige.

Artnamnet vulgare kommer av latinets vulgus (allmänhet, hop) och betyder allmän, vanlig. Det svenska namnet blåeld föreslogs av Elias Fries 1864 efter ett folkligt skånskt namn på arten. I äldre litteratur kallas den ofta snokört. Släktnamnet Echium kommer av grekiskans echis (huggorm), namnet användes redan av Dioskorides om en växt som användes mot ormbett.

Blåeld innehåller smärtstillande alkaloider. Avkok på de nedre bladen uppges lindra huvudvärk och hosta samt verkar svettdrivande vid feber. Blomställningens övre del har utnyttjats som grötomslag på varbölder och inflammerade fingrar. Fröavkok blandat i vin dracks förr "till hjärtats tröst och melankolins fördrivande". Men invärtes ska inte växten användas eftersom den innehåller cancerframkallande ämnen. Roten innehåller samma röda färgämne som sminkrot och användes förr av bondflickor som ville färga sina kinder röda. Den har även använts vid textilfärgning.

Blåeld hittar du på följande platser:

Allt på Öland 2021. Utvecklad av Tegelwebb