Foto: Stefan Svenaeus 2024Åkerby är en långsträckt radby med den äldre bebyggelsen längs landsvägens östra sida. Bytomten anses ha fått sitt nuvarande läge på 1300-talet efter att ha flyttats från en plats cirka 1-1,5 kilometer sydost härom. I flera lantmäteriakter har noterats namn som Tomtäng och Brunnstomt vilket tyder på en tidigare bebyggelse som sedan flyttats.
Idag är Åkerby Runstens sockens största by om elva gårdar. Mangårdsbyggnaderna utgörs företrädesvis av salsbyggnader och har i allmänhet renoverats under modern tid. Några av mangårdarna är exteriört välbevarade. Ekonomilängorna på den östra sidan av vägen inger ett ålderdomligt intryck och är företrädesvis uppförda i skiftesverk som rödfärgats men här finns även ekonomibyggnader av kalksten. Många av ladugårdsplanerna och trädgårdarna är inhägnade med kalkstensmurar.
Under 1900-talet har flera ladugårdar uppförts på den västra sidan av vägen varigenom byns struktur förändrats något. Till stor del har detta att göra med en omfattande brand 1954 då stora delar av byns ekonomibyggnader förstördes. I den norra delen av byn finns malmbebyggelse av blandat utseende, företrädesvis uppförd under det sena 1800-talet och början av 1900-talet. Flera av dessa är mycket välbevarade.
Vid byns sjömarker som nås genom en stenmurskantad grusväg finns fem rödmålade sjöbodar under plåt eller eternittak. Norr om denna väg finns ett anslående område med stenmurar som omgärdar ganska smala åkrar som lagts ut i östvästlig riktning. Mot sjösidan finns också ett större område med stensträngar, husgrunder och enstaka gravar.
Söder om byn finns resterna av ett större gravfält av järnålderskaraktär längs landborgen. Vid byns södra gräns som också utgör kommungräns finns en stor stenvalvsbro, den så kallade Pelnabro, uppförd i kalksten med två valv. Till platsen har knutits många historier med övernaturliga inslag.
Åkerby ingår i område K44, Östra Runstens odlingslandskap, i Länsstyrelsens bedömning av värdefulla områden från kulturmiljösynpunkt (Natur och Kultur på Öland 2001).
Källa: Länsstyrelsen i Kalmar län