Foto: Stefan SvenaeusNaturreservatet Böda backar är beläget på båda sidor om väg 136 norr om Böda samhälle på norra Öland.
På östra sidan vägen finns höga sanddyner och flygsandfält bevuxna med tallskog. Skogen är gammal och grov med öppna gläntor och mindre täta partier. Den utgör första generationen uppvuxen skog som dels planterats efter att dynerna avsattes för att hindra sandflykten, dels är uppkommen spontant. Övrig skog på östra sidan utgörs av äldre barrblandskogar med inslag av ek, alm, lönn, lind, ask, hassel och sälg. Väster om vägen har skogen en annan karaktär, här är underlaget kalkhaltig morän till skillnad från östra sidans sandhedar. Trädslagsblandningen är stor och skogen är luckig med ljusa gläntor. Växter man hittar i denna del av skogen är bland annat myska, lundslok och tandrot. Hela området har höga naturvärden och har en värdefull lav- och svampflora med arter som trådbrosklav, ringlav och lakritsmusseron. Fåglar som finns i området är bland annat spillkråka, nattskärra och fiskgjuse.
Den storvuxna tallskogen imponerade på Linné när han gjorde sin öländska resa 1741. När han reste norrut från Böda skrev han i sin dagbok: "Tallarne tjänliga till timber upplyftade sina grenar åt himmelen."
Böda backar är omtyckt område för friluftsliv. Här finns möjligheter till egna turer längs Bödaleden som går genom reservatsområdet eller någon av de mindre lederna och motionsspåren. Det är nära till Bödakustens sandstränder och det finns gott om framför allt blåbär bland sanddynerna.
Området söder om Rosendal på västra sidan vägen är ett stort fornlämningsområde med ett av Ölands bäst bevarade stensträngssystem.
Reservatet ligger omedelbart norr om Böda samhälle. Parkeringsplats och informationstavla finns på östra sidan vägen, mittemot gamla sågen.
Källa: Länsstyrelsen i Kalmar län
Länsstyrelsen i Kalmar län (Natur och kultur på Öland, Område N30 Länsstyrelsen i Kalmar län 2001)
Väl utvecklade dynområden och flygsandfält. Artrika biotoper, som äldre naturskogsartade kalkbarrskogar, bland- och ädellövskogar. Stora delar av området har naturskogskaraktär med förekomst av gamla och grova träd, lågor och död ved. Rik lav- och svampflora med flera rödlistade arter.
Böda backar är till övervägande del bevuxet med äldre barrskogar. Området utgör den västra begränsningen för Bödabuktens dyn- och flygsandfält och mycket markerade dyner finns inom hela området. Mellan dynerna är marken ofta försumpad och där förekommer små avlånga kärr. Parallellt med väg 136 löper ett tydligt markerat dynsystem bevuxet med tallskog av ljung/kråkbärristyp. Växtsamhället är representativt för Bödaskogarna men förekommer annars endast på ett par mindre områden på Öland. Här finns en tydlig koppling mellan växtligheten och de kalkfattiga avlagringarna i form av sand och grus.
Under 1700-talet var sanddriften i området intensiv och omfattande. Under 1800-talet började man stävja sandflykten, först med tång och tallris för att sedan plantera tall och balsampoppel. I slutet av 1800-talet hade man i stor utsträckning lyckats bemästra sanddriften. Böda backar utgör en del av ett större sammanhängande dynområde väster och norr om Bödabukten. Det är 15 km2 stort och ett av de absolut största i Sverige.
I nordöstra delen av reservatet finns ett mindre område som tidigare varit domänreservatet "Södra mosslinjen". Området utgörs av gammal barrblandskog med inslag av idegran och löv såsom ek, lönn, bok och hassel. Förekomsten av mycket gammal, grov tall och äldre gran är stor. Även större träd av idegran förekommer. Området utanför det tidigare domänreservatet utgörs av olikåldrig, delvis grov barrskog, som österut övergår i ängsartade gran- och barrblandskogar. I västlig sydlig riktning sträcker sig ett kanalsystem, kantat av grov bok. Död ved och högstubbar förekommer i området.
I den sydöstra delen finns en gammal olikåldrig och luckig blandskog av tall och gran. Smala fuktstråk löper i nord-sydlig riktning med klibbal, björk och senvuxen ek. Området har naturskogskaraktär och hyser mycket stora värden med grova träd, grov död ved, socklar och senvuxna ekar.
Området väster om väg 136 är av en annan karaktär än de sandiga tallhedarna i öster. Här utgörs underlaget till övervägande del av kalkhaltiga moräner vilket också avspeglar sig på vegetationen. Hela området karaktäriseras av stor trädslagsblandning med tall, gran, ek, bok, sälg och idegran, samt av en rik förekomst av hassel. Skogen är luckig och grova träd och död ved förekommer. Fältskiktet är rikt med arter som indikerar näringsrika och/eller kalkrika förhållande. Exempelvis förekommer myskmadra mycket rikligt, samt lundslok, hässlebrodd, blåsippa, murgröna och skogsknipprot.
I anslutning till kanalen väster om vägen finns ett område med örtrik blandlövskog. I trädskiktet dominerar bok men trädslagsblandningen är stor med ek, alm, lönn, lind, ask, hassel och sälg. I området finns många grova eller mycket grova träd samt en del grova lågor. Fältskiktet är örtrikt med arter som tandrot, myskmadra och lundslok.
I området finns en mycket värdefull kryptogamflora med flera sällsynta och rödlistade lavar och svampar. Grynig lundlav, stiftkvistlav, mjölig klotterlav, stiftklotterlav och frostig trädgrönelav är exempel på lavar och bland svamparna kan röktrattskivling, kopparspindling, spinnfingersvamp, rostfjällskivling, lundfjällskivling,
arommusseron, bittermusseron, föränderlig brosking, gropticka, blåfotad taggsvamp och lakritsmusseron nämnas. Flera av dessa arter indikerar äldre barrskog på kalkrika marker.
I området finns även flera intressanta förekomster av landsnäckor. Här finns skogsgrynsnäcka och trubbdisksnäcka som båda är knutna till fattiga barrskogar och därmed sällsynta på Öland. Mer överraskande finns även lamellsnäcka, en västlig och mycket kontinuitetskrävande art, och blåbärssnäcka som är en nordligt kontinental barrskogsart med isolerade förekomster i Bödaskogarna.
Förekomsten av gamla och grova träd, lågor, död ved och inslag av löv gör att området har goda förutsättningar att hysa fler hotade växt- och djurarter än vad som idag är känt. Inte minst gäller detta vedlevande insekter, där kunskapen om vad som finns i området är bristfällig. Exempel på rödlistade arter som påträffats är gul jätteknäppare, svartspetsad rödrock, bronspraktbagge och taggbock.
En vandringsled sträcker sig genom området och i reservatet finns också flera kortare leder och motionsspår.