Kalkstad Juta

Söder om vägen mellan Kalkstad och Lenstad finns ett igenväxt område som kallas Kalkstad Juta. Området avsattes som planterhage på 1750-talet för Kronans behov av ekar till flottan. Dagens markägare har börjat röja området (2022) som nu är mer tillgängligt än tidigare. Här finns också en gammal bosättning med en ruin där Kronans skogvaktare bodde.

Redan på 1750-talet anlade Kronan fyra ekplantager på Öland. De var tänkta att i framtiden försörja flottan med lämpligt ekvirke. Kalkstad Juta var en av dessa s.k. planterhagar. De övriga var Borgehage, Strandtorps hage och Österskog.

Vid djurgårdsinrättningens upphörande 1801 började en kommission att återfördela utmarkerna som tillhört Kronan till de olika gårdarna och byarna på Öland. Kalkstad Juta behölls då av Kronan.

En skogsvaktare anställdes för jutan och en gård byggdes för tjänsten. Ruinerna står kvar än idag, med ett rejält bostadshus som för ovanlighetens skull, för att vara på Öland, är byggt i sten. Grunden efter en stor ladugård är belägen strax sydväst om bostadshuset och en uthusbyggnad strax nordost om detta (muren som idag går tvärs igenom den tidigare bostadsplanen är byggd i mitten av 1800-talet när tomten delades i två bitar).

Den tidigare ingången till Jutan ligger strax väster om husen och det har antagligen sett ståndsaktigt ut med det rejäla bostadshuset flankerat av lada och uthus. Att man byggt det så här rejält beror antagligen på att det var Kronan som planerade och bestämde hur det skulle se ut. 

Här kan man se ruinerna och husgrunder i Lantmäteriets terrängskuggningskarta.

Troligen har dock Kalkstad juta en ännu äldre historia. Juta eller Gjuta som efterled eller självständigt är ett väldigt ovanligt namn. Namnen finns ofta på odlingar och där verkar det syfta till sänkor eller sankmark från början. Strax väster om Kalkstad Juta finns Juthorvan utmärkt på en karta från 1780.

Vid en uppräkning av jaktparker i djurgårdsinrättningen 1651, finns Länningstad (Lenstad) Juta i Torslunda socken. Jaktparkerna var utmärkta och utstakade och där var det förbjudet att jaga eller fälla träd. Vid denna uppräkning fanns det 103 sådana här jaktparker spridda över ön. Det är möjligt att Kalkstad Juta var en sådan jaktpark innan den blev planterhage för ekar. 

Karta från utmarksdelningen "16. Planterhagen Kalkstad Jute sidländ och något kärraktig av rödaktig alvarjord med getteraktig grund. 16a. Plantörens boställe av örjord på getterbotten en del odlad till åker. 16b. Anslagen utmark till denna lägenhet"

Planterhagen upphör

År 1814 gjorde man besiktningar av planterhagarna på Öland. Resultatet var mycket nedslående. Ekarna visade sig vara helt otjänliga för flottans behov. Ibland ansåg besiktningsmännen att ett av felen var att jordmånen var ”bottensur och sank”. Det skulle kunna ha gällt för vissa delar av Kalkstad Juta. Man föreslog efter besiktningen att planterhagarna skulle säljas av, så att någon privatperson skulle kunna använda marken på ett mer nyttigt sätt. Den 25 april 1814 såldes jutan som ett hemman på ¼ mantal. 

Ägarna till Jutan lät torpare flytta in i den gamla skogvaktarbostaden. I husförhörslängderna för Torslunda kan man mellan 1800 och 1824 finns fyra familjer i Jutan: Sven Persson och Lisa Kajsa Danielsdotter med fyra barn (dessa flyttar till Ljungby 1824), Sven Ringqvist med hustru och dotter samt Erik Land med hustru och fyra barn och drängen Olof Danielsson med hustru och barn (som flyttar till Resmo och Kleva 1821). Mellan 1825 och 1829 bor här Olof Jönsson Rå med hustru och fem barn, Magnus Svärd med hustru och fem barn och Eni Jonsson med hustru och ett barn.

Olof Jönsson Rå med familj är kvar i 1830-37 års husförhörslängd. Där står han som torpare under Skogsby nr 3 och Jutan ägs av kronofogden Andreas Berggren i Skogsby. När han dör visar det sig att skulderna överstiger tillgångarna och det blir ett konkursbo för änkan att reda i. 

Efter Berggren köper två Melén upp Jutan, den ene häradsskrivare i Lilla Vickleby och den andre handlande i Färjestaden. De ska dela på fastigheten och 1851 förrättas därför Laga skifte. Åkrarna som har legat här betecknas som öde. Troligen bor ingen längre här. År 1880 säljs Kalkstad juta igen, då har den legat under Torsborg. Nu framgår det tydligt att det rör sig om obebyggd betesmark och att odling inte längre förekommer.

De sista innevånarna i vaktarstugan på Kalkstad Juta var en kvinna kallad Sten-Maria och sonen Gustav och dottern Karin. De ska ha bott här en bit in på 1920-talet.      

Jutfrun och Jutkärringen

På Kalkstad Juta finns flera berättelser om spökerier. Bland annat om Jutfrun som man ansåg spöka i den gamla vaktarstugan. Hon kunde trolla och var mycket vis. Ett sätt att klara sig undan henne var att vända sin rock ut och in. Då blev hon helt hjälplös sa man. Det hände att man mörka kvällar och nätter såg ett skarpt ljus brinna i den övergivna vaktarstugan. ”Nu lyser det hos Jutafrun” sa man. Sådana kvällar var det säkrast att hålla sig inne.

Där fanns även ett annat spöke – Jutjungfrun. Hon påminde rätt mycket om skogsrået och hade stora röda hårflätor. Många i byarna runt omkring sägs ha sett henne och också pratat med henne. Hon förvillade människor så att de inte hittade hem. En berättelse som fortfarande är levande i byarna är att hon varit en skolfröken som bodde i Jutan och som barnen var rädda för. Vissa sade att hon var en gräbba (dvs flicka) som blivit mördad. När man tog av taket av huset låg hon framåtstupa på muren och grät. Hon ska sen ha flyttat till Tre rör ute på alvaret.

Källor: Kurt Lundgren. Öländsk Historia (2004) samt Karl-Oskar Erlandsson

Läs mer i en artikel om jutan i Krutbrännaren