Lilla Horns löväng

TRÄDBÄRANDE SLÅTTERÄNG

Lilla Horns löväng är en trädbärande slåtteräng och liten rest av en numera nästan försvunnen landskapstyp som skapats genom målmedvetet arbete av människor genom århundraden.

Parkering och information finns på två platser i öster. Området är naturreservat.

ÄNG ÄR ÅKERS MODER

Ängen var under tvåtusen år det viktigaste markslaget i vårt land. Här skördade bonden vinterfoder i form av hö och löv till kor, får och hästar. Uttrycket ”äng är åkers moder” finns nedtecknat i de medeltida landskapslagarna. Höskörden på ängarna avgjorde hur många kreatur bonden kunde hålla och antalet kreatur avgjorde hur mycket gödsel som kunde spridas på åkrarna. Ängen producerade även bär, nötter, medicinalväxter, virke till stängselstolpar, bast till rep, taktäckningsmaterial, insektsrikedom (pollinatörer) och honung. Genom lieslåtter och efterbete blev ängen den artrikaste naturtypen i vårt land. Idag finns endast en spillra kvar av de forna slåtterängarna.

ÄNGENS SKÖTSEL

I april då vitsippan blommar städades, fagades ängen och man räfsade upp löv och kvistar. I juli slogs ängen med lie. Det avslagna gräset och örterna fick ligga och torka innan höet kördes in i ladorna. Då höskörden var bärgad släpptes kreaturen in i ängen på efterbete. Träden i lövängen beskars i augusti på sin bladmassa. Löv och kvistar torkades och blev föda åt kreaturen.

ÄNGARNAS ARTRIKEDOM

Slåtterängarna är en av våra artrikaste naturtyper. Genom slåttern och efterbetet bortförs näring från ängen vilket gör att många gräs och örter som är goda hushållare får en konkurrensfördel. Härigenom uppstår en artrikedom. På en enda kvadratmeter i ängen kan det finnas 40-50 olika växtarter.

ÖRTER OCH ODLINGSRÖSEN

I Lilla Horns löväng växer ängsväxter som gullviva, späd ögontröst, Jungfru Marie nycklar, slåtterblomma, darrgräs och svinrot. I de gamla ihåliga träden med gott om insekter trivs halsbandsflugsnapparen. I ängen finns även spår av äldre stenhägnader och odlingsrösen.

FAKTA

Naturreservatets storlek: 8 ha, beslutsår: 1981. Syfte: att bevara en öländsk lövängs artrikedom och natur och kulturvärden genom slåtter, efterbete och hamling. Området ingår i EU:s ekologiska nätverk av skyddade områden, Natura 2000.

Källa: Länsstyrelsen i Kalmar län

Öppna länsstyrelsens karta

FÅGLAR

Här är fågelsången intensiv på våren. Halsbandsflugsnappare häckar här liksom övriga flugsnappare, nötväcka, göktyta, mindre hackspett, trädpiplärka, näktergal, härm-, grön-, ärt-, törn- och trädgårdssångare. Med tur kan man även hitta stenknäck, stjärtmes och kattuggla. Vid flera tillfällen har sommargylling hörts.

Halsbandsflugsnappare

Källa: Ölands Fågellokaler (Ölands Ornitologiska Förening)

VÄXTLOKAL

Lilla Horns löväng beskrivs i boken En guide till Ölands växtvärld från Ölands Botaniska Förening.

Naturtyper: Hävdad löväng med inslag av blandskog

Speciella arter: Späd ögontröst, tidigblommande ängsvädd, korskovall, kvällsmaskros, gullhavre

Korskovall

Säsong: April-juli (innan slåtter)

I denna karta kan du se växtlokaler som beskrivs i En guide till Ölands växtvärld:

ORKIDÈLOKAL

Markerna i Lilla Horns löväng är fina orkidémarker. Här finns skogsnycklar, johannesnycklar, tvåblad, brudsporre, ängsnattvioloch krutbrännare.

Natur och kultur på Öland, Område N66 (Länsstyrelsen i Kalmar län 2001)

Trädbärande slåtteräng som hävdas. Rikligt med gamla ekar och hamlade askar. Artrik flora. I anslutning till lövängen finns ängsliknande betesmark och lundartade lövskogar som tidigare brukats som slåtteräng. Rik förekomst av sällsynta svampar och lavar.

Lilla Horns löväng är en av fåtaliga slåtterängar på Öland som fortfarande hävdas genom slåtter och efterbete. Den karaktäriseras till större delen av den typiska blandningen av helt öppna ytor och skuggigare träd- och buskbevuxna partier. Träden och buskarna är ofta knutna till stensträngar som löper kors och tvärs genom ängen. I ängens skuggigare delar växer främst ek, ask och hassel, men även andra träd och buskar. Ekarna är ofta spärrgreniga och flertalet äldre askar bär spår av tidigare hamling. Som en del av områdets skötsel hamlas träd regelbundet. Många av hasselbuskarna är mycket gamla. Björkinslaget är rätt stort i ängen. Flera av dessa har ett flerstamigt växtsätt, vilket troligen beror på att man med jämna mellanrum skördat stubbskott.

De öppna slåtterytorna i ängen har en mycket artrik gräs- och örtflora. Marken i dessa delar är torr till frisk. Gräsvegetationen är mycket frodig och vanliga gräs är kamäxing, vårbrodd och hundäxing. Många av växterna på de ljusöppna ytorna är särskilt gynnade av slåtter och skulle minska om den upphörde. En särskilt intressant växt i Lilla Horns löväng är den späda ögontrösten, som tack vare en förbättrad skötsel har ökat på senare år. Det är en särskild underart till vanlig ögontröst som utvecklats som en följd av slåtterbruket. Växten är idag mycket sällsynt eftersom hävden av slåtterängarna har upphört.

Den nordvästra delen av ängen har vuxit igen och har ett mer lundartat utseende. Artrikedomen är här inte lika stor. I södra delen av ängen ligger ett litet kärr som kallas Haprunds grop. Kärret har en högvuxen vegetation med bland annat blåsstarr, topplösa och ängsruta.

Fågellivet i ängen är relativt rikt. Här häckar rödhake, taltrast, stenknäck, gulsparv och göktyta. Karaktärsarten nummer ett är dock halsbandsflugsnapparen, som trivs allra bäst i lövrika ängar med hamlade träd. Insektslivet är dåligt känt men den hotade borstbaggen Dasytes nigrocyaneus har påträffats.

I Lilla Horns löväng finns en mycket rik svamp- och lavflora. Många arter är rödlistade. Flertalet svampar är knutna till de öppna och halvöppna miljöer som de gamla slåtterängarna utgör. Många av svamparna återfinns i ängens ljusöppna delar. Till dessa hör gulfotad lerskivling, ljus ängsfingersvamp och ögonvaxskivling. På de gamla trädens stammar finner man rikligt med sällsynta lavar: gammelekslav, rosa skärelav, grå skärelav, orangepudrad klotterlav och rosa lundlav.

I ängen finns flera fornlämningar. Stensträngar, rester av mycket gamla stenmurar, sätter sin prägel på ängen genom att dela upp den i olika "rum". På flera ställen kan man också se låga stenrösen. De härrör troligen från det tillfälliga åkerbruk som förekommit i Lilla Horns löväng.

Invid bygdegården i Lilla Horn ligger en liten rest av en gammal slåtteräng. Området betas numera, men har kvar en hel del av ängens struktur. Gamla ekar och hassel dominerar markens träd- och buskskikt. Flera av ekarna har spärrgreniga kronor vilket tyder på att markerna förr var öppnare och ljusare. I betesmarken finns även inslag av ask och oxel. Flera av askarna har tidigare varit hamlade.

Betesmarken har kvar mycket av sin gamla karaktär med en blandning av öppna och skuggigare delar. I de ljusöppna delarna hittar man fortfarande en rik ängsflora. Många av växterna är särskilt gynnade av slåtter. De öppnare delarna har också en rik svamp- och lavflora. Rödlistade svampar som ögonvaxskivling och brun ängsvaxskivling växer i dessa delar. Lavar som gul dropplav och brun nållav växer på de gamla ekstammarna.

Träden och buskarna växer främst längs de stensträngar som genomkorsar marken. Detta är typiskt för många trädbärande ängar på Öland.

I omgivningarna finns också tätare lövskogar. Strax öster om Lilla Horns löväng ligger en lundartad lövskog som tidigare brukats som slåtteräng. Ek och ask dominerar skogens trädskikt. Ekarna är gamla och grova. Flertalet askar bär spår av tidigare hamling. Hassel och hagtorn är de vanligaste buskarna. I lövskogen finns många rödlistade lavar. Bland dessa märks gammelekslav, stiftklotterlav, matt pricklav och grå skärelav. Flera förhistoriska stensträngar löper genom skogen.