Lindreservatet

STORT BESTÅND AV LIND

Lindreservatet är ett av Ölands allra finaste naturreservat. Här finns ädellövskogar, tallskog, öppna betesmarker, alvar, kärr och örtrika slåtterängar. I reservatet finns ett större bestånd av lind vilket är ytterst ovanligt idag. 

VÄRDEFULLA ÄDELLÖVTRÄD

Linden är ett trädslag som hade en större utbredning i vårt land under varmare perioder framförallt under bronsåldern. Många lindar, askar och ekar i området är mycket gamla och ask och lind bär spår av tidigare beskärning, lövtäkt. Ekarna har stora kronor vilket visar att de en gång vuxit i ett öppet landskap.

BLOMSTERPRAKT

I Lindreservatet finns slåtterängar med ädla lövträd och en artrik flora. Ängarna har det för Öland typiska utseendet med en blandning av helt öppna ytor och däremellan smala ridåer av träd och buskar. Under försommar och sommar kan man här uppleva en ljuvlig blomsterprakt av gullviva, St Pers nycklar, Johannesnycklar, darrgräs, höskallra, korskovall, brudsporre och nattviol.

TRÄDENS INNEVÅNARE

I lövängarna trivs många fåglar och fladdermöss som är beroende av gamla grova ädellövträd med hål i. Här förekommer halsbandsflugsnapparen och de sällsynta fransfladdermus och trollfladdermus.

JÄRNÅLDERNS BYAR

Inom byn Torps ägor finns spåren av två angränsande järnåldersbyar: Ebberskog i norr och Åker i söder. Med sina omfattande system av husgrunder, hägnadssystem och gravar hör de till Ölands bäst bevarade lämningar från den äldre järnålderns bondesamhälle.

FAKTA

Naturreservatets storlek: 76 ha. Beslutsår: 2000. Syfte: att bevara naturskogsartad blandädellövskog, naturskogsartade barr- och blandskogar, slåtterängar, torrängar, alvarmarker samt våtmarker med den flora och fauna som hör till dessa biotoper. Området ingår i EU:s ekologiska nätverk av skyddade områden, Natura 2000. Lindreservatet är beläget 2 km öster om Byxelkrok vid Torp. Följ vägvisning naturreservat Lindreservatet.

UTVIDGAT RESERVAT 2024

Länsstyrelsen utökade Lindreservatet i december 2024 med cirka 1,8 hektar ängs- och betesmarker. I samband med utökningen fastställdes även en ny skötselplan. Länsstyrelsen bedömer att natur- och kulturvärdena bäst gynnas genom att öppna upp och införa bete i delar av skogen så att naturvärdesträden får en ökad ljusinstrålning, mängden bryn och gläntor ökar och forn- och kulturlämningar synliggörs.

Källa: Länsstyrelsen i Kalmar län

Öppna länsstyrelsens karta

VÄXTLOKAL

I boken "En guide till Ölands växtvärld" av Ölands Botaniska Förening anges Lindreservatet som en intressant växtlokal. Naturtyper: slåtteräng, ädellövskog, sumpskog, tallskog, torrängar, fuktängar.

Speciella arter: brunklöver (Ölands enda lokal), taggkörvel, vattenblink, gullhavre, lunglav.

I denna karta kan du se växtlokalerna i boken:

ORKIDÈLOKAL

Lindreservatet är fin orkidélokal. Här finns krutbrännare, Sankt Pers nycklar, tvåblad, brudsporre, skogsnycklar, ängsnattviol, vit skogslilja, nästrot, johannesnycklar, flugblomster.

Natur och kultur på Öland, Område N13/K11 (Länsstyrelsen i Kalmar län 2001)

Variationsrikt landskap med mycket stor variation av naturtyper. Lövskogar, tallskog, öppna betesmarker, alvar, kärr samt trädbärande slåtterängar återfinns här. På äldre träd i lövskogen och på slåtterängen har man funnit många rödlistade lavar.

Lindreservatet, eller Åker som området även kallas, har en variationsrik geologi som gett förutsättningarna för den stora variationen i landskapet. På flera platser går kalkberggrunden i dagen. Moränen är sandig-moig och relativt kalkfattig. Det kan jämföras med moräner på resten av Öland som oftast har en betydligt högre ler- och kalkhalt. Detta återspeglar sig i floran i området där kalkgynnade arter framförallt återfinns på alvarmark eller där jordtäcket är tunt.

Lindreservatets östra del består huvudsakligen av olika typer av lövskogar. Skogarna domineras av ek, ask och lind. Många av träden är mycket gamla. Ask och lind bär spår av tidigare hamling. Ekarna har vidlyftiga kronor vilket visar att de en gång växt betydligt öppnare. Lövskogen är rik på hassel och markfloran domineras av örter och lundgräs som lundslok, lundgröe, hässlebrodd och skugglosta.

I det sydöstra hörnet finns trädbevuxna slåtterängar. Ängarna hävdas fortfarande genom slåtter och efterbete. De har det för Öland typiska utseendet med en blandning av helt öppna ytor och däremellan smala ridåer av träd och buskar. De öppna gräsytorna har en mycket rik ört- och gräsflora, där flera växter visar på en långvarig slåtterhävd. Bland dessa slåttergynnade arter kan nämnas korskovall, prästkrage, gökblomster, hartmansstarr, brunklöver, brudsporre, vitmåra och gulvial. Vanliga orkidéer är vit skogslilja, tvåblad, S:t Pers nycklar, johannesnycklar, nattviol och skogsnycklar. Träd- och buskridåerna med bland annat ek, ask, lind och hassel är knutna till stensträngarna som löper genom ängen. Många av de äldre lövträden bär spår av tidigare hamling.

Söder om slåtterängen ligger ett kärr med längsmal form. Det domineras av högvuxna arter av starr och örter. Till de vanligaste växterna hör plattstarr, topplösa, revfingerört och vattenmåra. I bottenskiktet finns rikligt med hårkrokmossa. I kärrets västra del finns en liten vät. Typiska växter där är lökgamander, agnsäv och dyveronika. Våtmarken är en viktig leklokal för långbensgroda.

Området norr om den centralt liggande bebyggelsen består av en blandning av fuktiga blandskogar, kärr och små dungar av ren tallskog. Blandskogarna domineras av tall, men här finns också ett stort inslag av ask, al, björk och gran. Tallarna är ofta grova och gamla. Ibland förekommer även rena alskogar. Alarna har välutbildade socklar och förekomsten av död ved är ofta stor. I denna del av Lindreservatet ligger ett stort kärr, Idekärret, vilket domineras av högvuxen bunkestarr. I övergångarna till omgivande alvarmarker finns mindre tallskogar. De är av en ovanlig typ med ett ängsartat fältskikt. Vanliga växter är blåtåtel och flera olika lundgräs.

Lindreservatets nordöstra och nordvästra del utgörs huvudsakligen av alvarmarker. I nordöstra delen, som ansluter till Långalvaret, består vegetationen av en mosaik av alvar, fuktiga gräsmarker och lågstarrängar. Fårsvingel dominerar alvarvegetationen. I vissa delar är floran örtrikare med arter som brudbröd, ängshavre, mandelblomma, getväppling och S:t Pers nycklar. I de fuktiga gräsmarkerna är älväxing, slankstarr, gräslök och ormtunga karaktärsarter. Det tunna jordtäcket gör att igenväxningen går mycket långsamt. Det är främst buskar som en, slån och nypon som vandrat in sedan betet upphörde.

I Lindreservatets sydvästra hörn är jordtäcket lite tjockare och här övergår alvarvegetationen i örtrika torra gräsmarker. Dessa har en mycket rik ört- och gräsflora. En del gamla enbuskar och enstaka lövträd finns ute på de öppna ytorna. Några träd bär spår av tidigare hamling. De torra gräsmarkerna är välhävdade och betas av nötkreatur.

Flera rödlistade lavar har hittats i anslutning till slåtterängen och lövskogarna. Arter som kan nämnas är grå skärelav, mjölig klotterlav, stiftklotterlav, gammelekslav och skuggorangelav. Områdets stora variation ger också goda förutsättningar för ett rikt djurliv. Lövskogsområdena har ett rikt fågelliv med arter som halsbandsflugsnappare och mindre hackspett. I Lindreservatet har inte mindre än fem olika fladdermusarter observerats, däribland de rödlistade fransfladdermus och trollfladdermus. Bland intressanta insekter kan sydängsgräshoppa, molnfläckig spinnmal, kortvingen Euplectus brunneu och barkglansbaggen Rhizophagus nitidulus nämnas.