Alböke alvar

Utmark

Alböke sockens stora utmarksområde sträcker sig från Unnestad i söder till Ormöga i norr. En serie gravfält ligger glest på rad utmed landborgens krön. På fem kilometer finns sju gravfält. Alböke alvar var gemensam utmark för byarna Ormöga, Alböke, Knäppinge, Haglunda, Unnestad och de båda Vannorgsbyarna. Området var kronomark som omfattades av djurgårdsinrättningen och delades vid utmarksdelningen 1816 ut mellan byarna.

Klintkust

Alböke alvar är ett av de större alvaren på norra Öland. Det ligger naturskönt längs den västra kusten. Utmed stranden vid Äleklinta finns en välutbildad klintkust som fortfarande påverkas av vattnets erosion. Här kan man se de skikt som Öland är uppbyggt av. Uppifrån räknat består lagerföljden av kalksten, alunskiffer, orsten och siltsten. Siltstenen som är det understa lagret man kan se, går i dagen inom ganska stora ytor i strandzonen, framförallt i områdets södra delar. Färgen på kalkstenen varierar från grå till svagt rödbrun. Kalkstenen är bildad under ordovicium medan siltstenen avlagrades under mellankambrium.

Det här är en klassisk fossillokal. I den grå till röda ortocerkalkstenen och siltstenen finns fossil av flera olika trilobiter, Megistaspis-arter och Paradoxis paradoxissimus som fått ge namn åt paradoxissimussiltstenen. I den nästan en meter mäktiga orstensbanken från överkambrium finns rester av trilobiten Agnostus pisiformis. I den undre alunskiffern, ceratopygeskiffer, kan man hitta rikligt med bollar av svavelkis och fossil av graptoliten Dictyonema flabelliforme

Torrängar

Betesmarkerna på Alböke alvar består av öppna och torra naturbetesmarker. Ett glest buskskikt av enbuskar förekommer på mindre delar, annars är det helt öppet. Jordlagret är överlag lite tjockare än på de övriga småalvaren. Stora delar av alvaret är välhävdade. Inslaget av torra gräsmarker är stort på Alböke alvar. En ganska örtfattig och gräsdominerad torrängstyp dominerar. I tydliga höjdlägen övergår vegetationen i artrikare, torra gräsmarker. Övergångsformer mot alvarmark finns på mindre delar. Markfloran innehåller många växter som tyder på lång och obruten beteshävd.

På södra delen av alvaret har man funnit flera sällsynta arter av svampar, bland annat brun ängsvaxskivling och sumpåkerskivling. Området norr om vägen ned till Äleklinta har en varierad vegetation. Här finner man en blandning av tuviga torra gräsmarker, glest bevuxna hällmarker och örtrika, fuktiga gräsmarker. I de fuktiga markerna växer slåtterblomma, majviva och sumpgentiana.

Våtmarker

Ute på Alböke alvar ligger flera våtmarker. De består av vätar, fuktiga gräsmarker och kärr. Särskilt intressant är våtmarken längs alvarets östra sida i höjd med Alböke kyrka. Det är en större vät som omges av breda bårder av fuktiga gräsmarker. Under vår och försommar brukar är fågellivet rikt. Våtmarken har förr troligen hävdats genom slåtter. 

Mellan landborgen och kusten övergår alvaret successivt i enbuskrika betesmarker. Landborgen sluttar på vissa ställen brant ned mot Kalmarsund medan andra delar är förhållandevis flacka. Mellan landborgen och kusten finns en serie av parallella klapperstensvallar. På vallarna växer torra och artrika gräsmarker med växter som fältsippa och sandmaskros. På klapperstranden förekommer alvarstånds och i fuktigare miljö även kalkkrassing. Vallarna dämmer ibland upp fina kalkkärr med rikligt av orkidéer. 

Närmast kusten finns en smal remsa av havsstrandängar som med jämna mellanrum översvämmas av havsvattnet. Typiska växter i denna del är salttåg, krypven, strandkrypa och havssälting.

Hela området är av riksintresse för naturvård och en mindre del av kuststräckan även för friluftsliv.

Källa: Länsstyrelsen i Kalmar län (Natur och Kultur på Öland 2001 Område K93)

Öppna kartan i dator

Gillamarkeringarna sparas endast på alltpaoland.se och delas eller syns inte på något socialt nätverk.
Tillgänglighet: Tillgängligt

Allt på Öland 2024. Utvecklad av Tegelwebb Drivs på server från MEBO