Degerrörsbackens naturreservat

Värdefulla betesmarker

Degerrörsbacken har under många decennier hävdats genom bete. Det glesa trädskiktet består av yngre träd, framförallt ek. Enstaka exemplar av alm, oxel, björk finns också. I buskskiktet dominerar enbuskar. I den sydöstra delen av området består buskskiktet till största del av hassel med inslag av slån och äppelros.

I fältskiktet finner du en riklig mängd torrängsväxter; bland annat brudbröd, solvända, fårsvingel, backsmultron, småfingerört och gul fetknopp. Arter som gynnas av att området hävdas genom bland annat bete är till exempel knölsmörblomma, vildlin, axveronika och darrgräs. Det finns dessutom ett stort inslag av orkidéer i reservatet. Du kan bland annat hitta grönvit nattviol,S:t Pers Nycklar, Adam och Eva samt krutbrännare.

Degerörsbacken hävdas varje år genom bete av hästar från maj till oktober. Torra år får betestrycket hållas lägre än under nederbördsrika år. Målet är att skapa en väl betad grässvål. En väl avpassad beteshävd är grunden för att bibehålla områdets botaniska värden. Kalkstenen som på vissa ställen går genom jordtäcket bidrar starkt till de gynnsamma förutsättningarna för den artrikavegetationen.

Gravfält

Vid Degerrörsbacken finns ett järnåldersgravfält bestående av cirka 30 synliga gravar. Dessa utgörs av olika former av stensättningar och en stensträng.

Öppna reservatskartan i fullt format i desktop

Källa: Länsstyrelsen i Kalmar län

Gammalt gravfält

Området kallas också Degelrörsbacken. Degel ska ursprungligen komma från ordet diger som betyder stor och rör är ett äldre ord för röse. Storrösebacken skulle nog gravfältet ha hetat om det namngivits idag. Omkring ett trettiotal gravar är kända idag, men antagligen finns det många fler som inte syns ovan markytan. I början av 1800-talet spreds det ett rykte om att man hittat guld i en av gravarna. Ryktet spreds som en löpeld och många sökte sig dit för att få en bit av kakan. Än idag vittnar gropar i gravarna och sönderbräckta hällkistor om den okänsliga framfarten. År 1897 undersöktes åtta av gravarna av F.J. Baehrendtz, de flesta var fyndtomma, men i några hittades de brända benen efter de människor som gravlagts. Förutom en bronsten och ett par smältor i samma material kom det i en av gravarna en fingerring av silverblandat guld. Åldern på gravarna gick inte helt enkelt att bestämma, men kring år 200 pekade resultaten på.

Inom reservatet finns cirka 30 fornlämningar. Dessa utgörs av 20 runda stensättningar, fyra rektangulära stensättningar, fem oregelbundna stensättningar och en stensträng.

Källa: Karl-Oskar Erlandsson

Gillamarkeringarna sparas endast på alltpaoland.se och delas eller syns inte på något socialt nätverk.
Tillgänglighet: Lättillgängligt

Allt på Öland 2021. Utvecklad av Tegelwebb